Tirchy

Den sista dagen i Tirchy spenderades inne i stan. Vi gick upp till ett tempel som är placerat högst upp på ett berg, mitt i centrala Tirchy. Superläckert! Det var många trappor, och mycket hett i luften. Men det gick bra! Och utsikten var helt värd mödan! Man kunde se hela stan, åt alla vädersträck… Så fint med alla olika hus, i olika storlekar och färger. Indierna är verkligen duktiga på att sätta färg på sin omgivning!

Utanför templet

Blommor som ska offras till Gudarna

Utsikten från templet! Läckert!

På gatorna i Tirchy

Så här kan det se ut : )

Innan vi åkte hem passade vi givetvis på att shoppa lite : ) Det har ju blivit lite min grej den här resan! Köpte lite smycken för att passa in här, tåringar, fotlänkar och bindis (prickarna kvinnorna burkar ha i pannan). Bindi används faktiskt bara som ett smycke nu förtiden och inte för att visa att man är gift, vilket jag trodde. Däremot är det ganska vanligt att de kletar på lite röd färg allra högst uppe vid hårfästet i pannan för att visa att man är gift. Annars är det tåringarna som indikerar gifta kvinnor, samt ett halsband med någon orange detalj av något slag – har inte kollat så noga på hur de ser ut.
Eftersom jag numera faktiskt räknar mig som en gift kvinna – för att minska uppståndelsen hos männen när lilla bleka jag går förbi, så bär jag både ring och tåringar. Om någon undrar vem jag är gift med kan jag stolt presentera min man Pohithad från hemligstad. Jag har ännu inte fått introducera honom i verkligheten här, men jag får säkert tillfälle för det!

På kvällen tog flickorna, som har bott tillsammans med Madelen här i Indien, med oss till ett Hindu Tempel. Vi köpte jasminblommor att ha i håret. De är sammanbinda till en lång radda och så sätter man fast den i sitt uppsatta hår – de doftade så ljuvligt! Sedan fick vi välsignelser av tempelmannen, vit och röd aska att smeta på i pannan. Så bad vi till alla Gudarna och de lärde mig till vilken Gud man ska be för vad, men det glömde jag lika fort… En Gud skulle man dock runda 9 varv, så det gjorde vi!

Dessa flickor har tidigare bott på barnhemmet, men nu går de i Collage och bor i det här huset som Madelen har bott i med : ) Underbara tjejer!

När vi kom tillbaka dök det upp lite olika folk som skulle säga hejdå till Madelen. En av kvinnorna hade med sig kvällsmat till oss, så himlans gott!! Innan jag däckade på sängen hade flickorna lärt mig dansa Bollywood dans och regndans och kära vänner… De tyckte jag var “super dancer”! Jätteroligt!

Så himlans god mat alltså!

Så här ser huset ut. De har inte så mycket möbler, och på nätterna sover tjejerna här på golvet, på de där tunna mattorna ni ser i bild..

Detta är köket. Jag tror inte vi gick in där en enda gång utan att Madelen påpekade hur äckligt det var! Stackare som stått ut i sex månader!!

Här sov vi! Lite hårda madrasser, men jag gillar ju hårda madrasser : )

Hit gick vi och köpte frukost på mornarna eftersom de inte har någon kyl att förvara maten i… däremot är det ju strömavbrott stup i kvarten så det hade ju inte hjälpt ändå : )

Så himlans god frukost blev det!!!

Huvudstaden: Vientiane

Här om dagen när vi pratade med vår käre far på skype kom han på oss om att vi hela tiden har refererat huvudstaden i Laos till just Huvudstaden… vi har lärt oss många konstiga namn på olika byar och städer genom vår resa, men just Vientiane (Ja, jag googlade precis fram namnet, igen) har varit mycket svårt! Men nu är vi här i alla fall!!

Huvudstaden : )

Vårt första intryck gav oss varken fjärilar i magen eller vingar på ryggen. Vi favoriserar helt enkelt inte större städer! Men, åter igen gör vi det bästa av situationen. Fördelen med storstäder är att det ofta finns lite andra typer av bekvämligheter i jämförelse med i de små byarna. Igår kväll begav vi oss till ett gym här i stan. Stort och fint var det! Och även att bubbelpolen efteråt var av det svala slaget njöt vi i fulla drag!

Idag på morgonen var vi på vår efterlängtade matlagningskurs. Den var inte i närheten så bra som kursen i Ubud, men i alla fall mycket bättre än den i Siem Reap : ) Vi fick laga en soppa, en Kyckling Laab (som är signaturrätt här i Laos) och en grön papayasallad. Jag tyckte det smakade toppen!

Veronica mortlar skiten ur de stackars kryddorna : D

Detta är Sticky Rice som skall användas som redning i soppan.

Soppa

Kyckling Laab

Grön papayasallad

Vietnams huvudstad

Då har vi besökt huvudstaden här i Vietnam också… jag vet i tusan hur det ska gå för mig i Indien alltså, det här med massa människor och trafik! Det är inte riktigt min grej! Men som alltid lyckades jag och Veronica locka fram lite charm även med denna stad : ) Vi lärde oss ganska snabbt hur vi skulle korsa gatorna, trots att det var trafik åt alla håll, hela tiden… man väntar tills det tunnar ut en aning, sen går man mycket långsamt rakt över gatan, ser till att alla mopeder och bilar ser en, och fortsätter gå i konstant långsam hastighet. Ibland kan man få stanna till lite mitt i gatan, men vad som än händer, BACKA INTE! då blir man garanterat påkörd… det fick Veronica lära oss : D haha (ingen fara mamma, hon fick inte ens ett blåmärke).

Annars var den stora grejen med Hanoi att smaka på riktig vietnamesisk StreetFood. Vi tyckte att det var lite svårt till en början att hitta alla de små gömda gatuköken, vi hade föreställt oss att det skulle grillas grillspätt och serveras nudlar från portabla grillar och stormkök, så som vi sett tidigare på vår resa. Men här upptäckte vi efter ett tag att det kunde vara som små, små restauranger, inkilade i husen längst med gatorna…
Vi hoppade in på första bästa och slog oss ner på de ljusblå plastpallarna och väntade på en meny, eller i alla fall en reaktion från de som jobbade där. Inget av det verkade vara aktuellt, så vi tittade runt lite, väntade och hoppades på det bästa. Som tur var satt det två kvinnor vid plastbordet bredvid som också såg ut att vänta på mat. Vi gjorde som de : ) Tydligen är det vanligt att de små restaurangerna specialiserar sig på en maträtt och går man dit så är det den maten man blir serverad.
Efter en stund kom det in sallad, rispapper, vinäger och en friterad pannkaka (med betoning på friterad) fylld med torkade räkor med skal och böngroddar. Vi kikade över till kvinnorna som i en tyst överenskommelse gladeligen instruerade oss hur vi skulle vika in salladen och pannkakan i rispappret. Både Veronica och jag var djupt imponerade över hur fantastiskt gott det var! Den färska krispiga salladen och den varma, knapriga pannkakan…

Fösta streetfooden : ) mums!

Efter detta gjorde vi ytterligare några försök att hitta fler utsökta specialitéer. Vi åt blad annat det godaste riset jag någonsin smakat! Och kom vi till ett ställe som vi inte riktigt förstod vad vi skulle göra eller beställa in så fanns det alltid någon att härma : ) Spännande!

Här har vi det goda riset!

Mycket friterat, smaskens så klart : D

De här var ett av paren vi härmade när vi beställde in street food.

Efter all konstig mat tog vi oss en riktigt god kopp kaffe. Kaffe med grädde : ) haha

Ho Chi Minh City

Nu var det flera dagar sedan vi anlände Vietnam och än så länge kan jag väl inte riktigt påstå att jag trivs som fisken. Vårt första stop var i Saigon, numera känt vid namnet Ho Chi Minh City. En stor stad med mycket utbud av det mesta. Rent och fint på gator och i parker – stor skillnad från Kambodja.
Staden i sig upplevde jag som stressig. Mycket trafik, 1/3 bilar och 2/3 mopeder – inte en enda tuk-tuk dock! Människorna i staden var också stressade och efter att ha tillbringat en dryg vecka på slow-motion stranden i Shianoukville kändes det mycket frustrerande att behöva fatta nya beslut snabbt. Men, som alla nya platser så hade även HCMC sin charm! Inte minst på kvällarna då de ställde ut röda små plaststolar framför barerna, långt ut i vägen, som fylldes upp av människor som drack drinkar och tittade på alla bilar, mopeder och människor som trängdes förbi på den avsmalnade gatan : )

Jag och Veronica bestämde oss för att tillbringa en dag i staden innan vi ville dra oss ut mot kusten igen, i hopp om att få lite lugn och ro. Vi tillbringade dagen strosandes på gatorna och på kvällen bestämde vi oss att gå på en berömd Puppet-show! På biljetten stod det högst upp i hörnet att om man inte har sett en puppet-show så har man inte upplevt Vietnam fullt ut. Ett måste helt enkelt!

Storstadspromenad

Redo för Water Puppet Show!

Showen var intressant. Scenen var en vattenfylld bassäng med ett stort hus i bakgrunden och sex stycken musikanter, tre stycken på varsin sida av bassängen. De spelade musik på sina 16 olika vietnamesiska instrument samtidigt som de genom sånger berättade sagor om vad som hände på scenen, allt på vietnamesiska förstås. Dockorna på scenen rörde sig fram och tillbaka i vattnet, om varandra, de hoppade och skvätte vatten, lekte och busade med publiken. Flera av dockorna hade festliga effekter som tex drakar som sprutade vatten, en docka rökte pipa så det sprutade rök ur både öron, näsa och mun(!), den sista draken sprutade till och med blixtrande eld : ) Varken jag eller Veronica kunde räkna ut hur de bar sig åt med alla dockorna och dess rörelsemönster! Dessutom tappade vi räkningen på alla olika dockor och karaktärer redan efter några minuter. Föreställningen var uppbyggd på en mängd mini-senarion och det var ganska enkelt att förstå vad berättelsen handlade om, trots att vi inte förstod ett ord av vad som sades. Minst sagt intressant!

Mycket märklig show men fascinerande!

På kvällen mötte vi upp två tyska killar som hade bott på samma hostel som oss i Phnom Penh. Vi åt vietnamesisk mat och satt på röda små plaststolar långt ut i gatan och tittade på folk : ) Så kan man också fira Alla Hjärtans Dag!

Röda plast stolar

Glad Alla Hjärtans Dag