Jobbat i Kambodja… Check!

Vi valde naturligtvis att förflytta oss till denna underbara Otres Beach och gick en hel dag för att leta boende. Det är högsäsong och normen här är att man inte kan boka i förväg… inte heller behöver man bestämma när man ska checka ut. Finns det ett rum ledigt när du kommer kan du få det och så får du stanna så länge du vill! Helt underbart system om du frågar mig : D

Medan vi gick där på stranden gick vi förbi denna skylt:

Tror jag det att vi sökte det jobbet!

Vips så blev vi med jobb mitt i självaste Kambodja! Vi skulle få jobba 7 timmar om dagen mot att vi fick fri tillgång till mat, dryck och boende. Arbetsdagen började kl 17 och uppgifterna var att ta beställningar, plocka disk och serva gästerna : ) Resten av personalstyrkan var oerhört relaxed och stämningen var skööön.

Vår nya bar : )

Första dagen var chill, vi solade och badade hela dagen och på kvällen var vi på tok för överbemannade vilket var supermysigt : ) Vi fick gott om tid att lära känna de två italienska tjejerna (Sara och Linda) som också jobbar på restaurangen – Jättetreviga!

Här har vi gänget!

Natten skulle tillbringas i restaurangens logi… det såg ut såhär:

Smutsigt – check. Råttor – check. Äckligt – check.

Pernilla valde att spendera natten på stranden medan jag och Veronica klämde ihop oss i underslafen med myggnät som tältduk runt oss… vid ett tillfälle är vi båda förundrade över att det inte hände en olycka i brallan när råttorna bestämde sig för att skärma skiten ur oss genom att i grupp rejsa över plåttaket ovanför oss! Så himla scary! Dagen därpå bestämde vi oss för att det var vört att betala för ett råttfritt rum!

Men fri tillgång till mat är ju fantastiskt! Dock fick vi laga den själv : ) spännande!

Frukost på gång i restaurangköket!

Nästa kväll gick precis lika smärtfritt och vi systrar jobbar minsann riktigt bra tillsammans!

Team Ekström!

Trots detta bestämde jag och Veronica oss för att säga upp oss efter detta, vi ska ju trots allt vidare snart till VIETNAM! Pernilla däremot har lust att stanna här ett tag och det passar henne som handsen att jobba kvar! Så himla kul!

Duktig tjej!

En vanlig arbetsdag : )

Snö /slask och annat väder…

De senaste veckorna har det verkligen varit svängande väder… Ena dagen snöar det, andra dagen regnar det… och så är det mörkt! Hela tiden! Förrutom kanske 2-3 timmar mellan 10.30-12.30, då är det väl lite skymning. Jag förstår att folk kan bli lite deprimerade här uppe..

Känslan av att gå hem efter jobbet!

Jag har ingen vidare lust att vara ute när det är tråkigt väder, så istället försöker jag sysselsätta mig på annat vis… Det blir ju givetvis endel jobb! Nu är jag inne på dag nr 8 i rad, passar på att jobba heldag medan ångan är uppe.. 3 dagar till innan jag får ledigt : ) Det känns bra! Trots att det kan vara lite kämpigt på jobbet är det nästan skönare att ha något att göra än att sitta hemma alldeles ensam.

Så hemma brukar jag skypa lite, titta på film, köra lite träning, baka eller laga mat : ) Här kommer ett riktigt gott matlagningstips:

Stek wok-grønsakerna i olja och smör, koka nudlarna och stek sedan dem  med i stekpannan när grönsakerna fått färg, slå på vatten så att det ångas lite, till slut slå på ett par tre matskedar av denna gudomliga sås(!!!), stek någon minut till.. NJUT!

En sväng till Lofoten

Ja, efter en lång natt på jobb till igår fick jag naturligtvis frågan om jag hade lust att följa en patient till Lofoten… vem kan tacka nej till ett sådant erbjudande?! Inte jag i alla fall! Så det var bara att byta om, hämta patienten och sticka iväg : )

Vi lämnade ett glödande Tromsö bakom oss…

 och fick byta flyg i Bodö där vädret var riktigt ruskigt!

Det där lilla planet var ingen hitt att sitta på i ovädret alltså. Jag är glad att jag inte blev allt för dålig! Framme i Lofoten verkligen öste regnet ner.. så himlans synd eftersom jag hört att det kan vara den vackraste platsen i Norge! Efter att jag lämnat av en supernöjd patient på sjukhuset klarnade det en aning och jag kunde få mig en glimt av Lofotens skönhet. Jag måste nog verkligen intyga om att det inte är en skröna! Alla dessa enormt höga berg runt omkring och vatten precis överallt… Det får bli en tripp tillbaka i sommar!! WOW!

Väl hemma igen på kvällen upptäcker jag att jag fått en ny huskamrat! Å jag som inte ens hade diskat min disk!!! Fy tusan vad pinsamt… hon var inte hemma på kvällen dock, så jag bestämde mig för att koppla av med ett glas vin och lite matlagning! Musik på högsta nivån, skön gammal RnB som jag kan utantill : ) haha.. (Love it!)
Hade köpt med mig färsk torsk som jag stekte på och gjorde en variant på min och Sara Fahlanders supergoda Tomat och Basilika Salsa med vitt vin i. Blev kanon gott!
Hjälp vad gott jag sov sen, det kan inte vara bra att dygna på det där viset… tur att det inte händer allt för ofta : )

Bodø nästa!

Igår efter jobbet fick jag ytterligare en möjlighet att se mig om i detta vackra land! En av våra patienter skulle till Bodø och behövde lite assistans med rullstolskörning och bära väskor och så… Denna gång blev det flygplan : )

Det är alltid spännande att köra omkring med rullstol! Framme på flygplatsen var det helt tjockt med folk, en smärre chock för min del! Men vi fick leta oss fram till hissar och vid säkerhetskontrollen smet vi förbi hela kön där det stod “crew only” – så himla kaxigt! Det var tur att mannen jag åkte med inte var helt bunden till stolen, utan kunde ta några steg med hjälp av levande stöd.  Har var vinglig och skrämde livet ur mig några gånger, men det gick bra : ) Vi fick hjälp genom security och var i god tid vid gaten. Som tur var en mycket trevlig man det här och vi hade mycket att prata om. När det blev dags fick vi givetvis gå först på planet och personalen var verkligen hjälpsamma. Flyget tog väl inte mer än 40min och framme i Bodø väntade nästa rullstol. Efter lite krångel med taxi och samtal hit och dit kom vi i alla fall fram till sjukhuset där vi möttes av två trevliga sjuksköterskor som tog hand om oss. Så var det bara för mig att åka hem igen : ) En bra mysig arbetseftermiddag!

Livet som sjuksköterska i Tromsø

En lugn natt på jobbet

Mamma frågade om inte jag kunde ta lite “sneaky pictures” på avdelningen där jag jobbar… Det tyckte jag var en ypperlig idé!

Jag är ju som sagt på övervakningen, vilket innebär att jag tar hand om patienter som behöver vara under extra observation.  Detta rum ska vara bemannat 24/7, vilket innebär att det är i detta trånga utrymme jag kommer spendera större delen av min vakna tid här i Tromsö!!

Här sitter jag nu och väntar på att det ska bli morgon : ) 

Om man tittar ut genom fönstret där bakom den gula stolen så kan man faktiskt se hem till mig! Det tar mig 9-14 minuter att gå till jobbet beroende på hur halt det  är ute : )

 

Här är alla 4 platserna… Alldeles för trångt med tanke på att de allra flesta patienterna här inne behöver full omvårdnad.

Som ni ser så är det ju väldigt gult och fint här inne 😛 Nu syns det inte  på bilden, men utsikten är i alla fall mysig! Speciellt nu på natten. Då ser man vattnet och alla tända lampor på andra sidan. Just nu är det lite för mörkt för att se det enorma berget bakom, men på dagen ser man hela fjället : ) Det är mysigt!

Den här bilden visar ju inte för 5 öre hur fin utsikten är, men ni kanske förstår ändå 😛

I natt har jag hand om endast en patient. En standard patient här inne på övervakningen. Patienten har ett kroniskt subduralt hematom och behandlas nu med genomsköljning:

Så här ser skallen ut… patienten har alltså haft en blödning mellan det gröna och det blå membranet och kallas därför Subdural blödning (under dura mater). Detta ger ett ökat tryck i hjärnan vilket kan ge olika symtom så som ostadig gång, illamående, kräkning osv.

För att skölja bort allt blod borrar man ett hål hela vägen ner till arachnoidal membranet och låter så blodet läcka ut. Man sätter in två slangar, en för vätska in och en för vätska ut.

Vätskan går in från påsen in i huvudet och ut i flaskan i den gula byttan. 

Min uppgift är att hålla koll på att det går ut lika mycket vätska som det går in. Går det in mer än ut blir ju trycket inne i huvudet för högt och kan göra stor skada. Jag måste också hänga med på trycket och motståndet så att det varken droppar för snabbt eller för långsamt, byta påse utan paus, följa med på färgen på den utgående vätskan, och givetvis – följa med så att inte patienten försämras i sitt tillstånd. Elakt nog så betyder det att jag måste väcka patienten ca varannan var tredje timma…. Men det går oftast bra : )

Lugn natt, hej och hå.. Men skönt är det. Igår jobbade jag dag, så jag sov bara några timmar på eftermiddagen innan jag kom tillbaka för att jobba natt.. och nu när jag kommer hem blir det att sova några timmar igen innan jag ska gå på kvällspasset 🙂 att bara jobba ett pass om dagen är ju lyx, sånt hinner vi inte med : )

Men det är inte bara pest.. När man jobbar såhär mycket får man faktiskt ha det såhär bra:

Min smaskiga matlåda! Mums!

Ha en god dag allesamman!

Neurokirurgisk övervakning

Nu har jag gett mig in på ett mycket komplext område inom sjukvården tycker jag. Jag har haft nästan tre veckors inskolning på övervakningsdelen där vi har 4 sängplatser. Patienterna är framför allt inlagda p.g.a. blödning i hjärnan som antingen uppstått spontant eller i samband med olycka. Blödningen kan beroende på var i hjärnan den är, ge olika symtom hos patienten.

Hittills har jag stött på två typer av behandling som tidigare aldrig sett (såklart), en där det går in två slangar i huvudet, placerad mellan två membran runt hjärnan, var av den ena slangen tillför vätska och den andra dränerar vätska. Processen kallas för genomsköljning och tillämpas på en blödning som kanske uppkommit för ett tag sedan men som nu har börjat visa symtom hos patienten. Man sköljer alltså ut blodet.

En annan behandling är att försöka dränera ut överflödig spinalvätska  för att få rätt balans och tryck innuti huvudet. Då har man också en slang in i huvudet och så följer man med på hur mycket vätska som dräneras.

I båda fallen är det viktigt för patienten att ligga i rätt nivå i förhållande till utrustningen så att det inte blir stopp på något sätt och där med ökat tryck i huvudet!

Vi följer också med på medvetenhetsgrad genom att titta på ögonen, be patienten röra på armar och ben, samt fråga frågor om situationen för att se hur orienterade de är. Och som alltid när det har med hjärnan att göra kollar vi pupiller, storlek och ljuskänslighet.

Den största skillnaden från svensk sjukvård tycker jag nog är att vi inte har några undersköterskor här. Istället får vi sköta patienten helt på egen hand, allt från personlig hygien, mobilisering, medicinskt, administrativt, ronder och anhöriga. Det är ganska tufft jobb faktiskt, även att vi på övervakningen kanske bara har 1-2 patienten per pass. På nätterna har vi hand om alla patienter på rummet vilket jag tycker verkar lite läskigt… men det finns ju alltid kollegor som jobbar på avdelningen utanför om det skulle vara så att jag behöver hjälp.

Annars tycker jag att det går bra på jobbet! Det är spännande, det är ofta vi ser förbättringar hos patienterna, det är utmanande, tekniskt… Ne, jag trivs bra : ) Känns ganska skönt att veta att jag har ett slutdatum dock. Det är ett tufft jobb att arbeta heltid med, eller som jag gör nu – mer än heltid 😛 Lärorikt!