Category Archives: Laos

Ett svårt “på återseende”

Sista kvällen med Veronica blev, trots några tårar, en fantastisk upplevelse! Vi beslöt oss för att köpa in en riktig (RIKTIG!) pizza att ta med hem för att avnjutas framför vår favoritfilm “About Time”. Dessutom köpte vi varsin pannkaka med banan och extra nutella 😀 Oh my, vilken fantastisk kombo!

Pizza från riktig puzzaugn! Åh!
Pizza från riktig puzzaugn! Åh!
Så himla god! Och filmen var precis lika bra andra gången : D Så mysigt!!
Så himla god! Och filmen var precis lika bra andra gången : D Så mysigt!!

Dagen därpå hade vi fram till eftermiddagen på oss att umgås. Vi passade på att fixa Veronicas visum till Thailand där hon ska Thaiboxas i en månad : ) Vi spenderade också tid på JoMa Café, vår favorit! Supermysigt!

Där uppe vid fönstret satt vi : ) Så mysigt vi hade det!
Där uppe vid fönstret satt vi : ) Så mysigt vi hade det!

Tillslut vad det dock dags att gå tillbaka, i god tid innan bussen skulle gå, så att vi skulle ha lång tid att verkligen säga hejdå och kramas… bara det att tjejen på hostlet hade gett mig fel tid och bussen hade gått nästan 2 timmar tidigare! Åh, att då blev jag stressad! Som tur var fixade de så att jag fick åka motorcykel (med packning och allt) till Thai gränsen för att sedan slussa mig själv vidare med buss och tuk-tuk fram till tågstationen. Jag kom i god tid trots allt, men vårt hejdå blev lite som i det hastigaste laget, och det tog nästan hela motorcykelresan innan jag slutligen kunde kontrollera tårarna!

Tåget till Bangkok gick fantastiskt bra. Sov som en stock! Det var överraskande bra standard på sängarna tyckte jag, rymliga, fräscha, nytvättade lakan och filt och allt, så himla bra!!!

Sovsal på tåget!
Sovsal på tåget!
Mys!
Mys!

IMG_3406

Den alldeles för söta sanningen

De senaste dagarna har vi råkat unna oss varsin superduper-megagod pannkaka Thai-style! Jag som håller på att förbereda mig för den stora yogautmaningen i Indien om några veckor har försökt (kanske inte mitt yttersta) att tänka på vad jag äter… men dessa godbitar är verkligen bara för goda för att motstå!!

Stora och tunna pannkakor, steks i smör
Stora och tunna pannkakor, steks i smör
Såhär ska det se ut Pannkaka á la Annika!!
Såhär ska det se ut: Pannkaka á la Annika!!

I kväll blir det dock den sista. För den bittra sanningen är att i kväll är sista kvällen med min älskade systeryster Veronica (för den här gången!). Usch, kommer behöva något sött att trösta mig med… men jag har mycket roligt att se fram emot också! Fick precis ett mail från min gode barndomsvän Madelen som jag ska möta upp i Indien! Hon är en person som verkligen får mig att fundera över hur ett hjärta av guld egentligen gör för att pumpa runt blodet i kroppen…(?) Ska bli så roligt att höra om hennes erfarenheter från projektet hon arbetat på i Indien de senaste 4 månaderna! Jag fick dock höra tråkiga nyheter om programmet, och som alltid när det gäller ideella organisationer är det pengar som tryter… verkligen tråkigt när det är så engagerade eldsjälar som Madelen som verkligen lägger ner så mycket tid och energi på att göra en förändring i andra människors liv!! Läs mer här. Det blir inte alltid ett lyckligt slut på alla historier, men jag vet med säkerhet att de barn som fått äran att i alla fall träffa Madelen har berörts för livet! Hon är en fantastisk tjej!

images-2

Huvudstaden: Vientiane

Här om dagen när vi pratade med vår käre far på skype kom han på oss om att vi hela tiden har refererat huvudstaden i Laos till just Huvudstaden… vi har lärt oss många konstiga namn på olika byar och städer genom vår resa, men just Vientiane (Ja, jag googlade precis fram namnet, igen) har varit mycket svårt! Men nu är vi här i alla fall!!

Huvudstaden : )
Huvudstaden : )

Vårt första intryck gav oss varken fjärilar i magen eller vingar på ryggen. Vi favoriserar helt enkelt inte större städer! Men, åter igen gör vi det bästa av situationen. Fördelen med storstäder är att det ofta finns lite andra typer av bekvämligheter i jämförelse med i de små byarna. Igår kväll begav vi oss till ett gym här i stan. Stort och fint var det! Och även att bubbelpolen efteråt var av det svala slaget njöt vi i fulla drag!

Idag på morgonen var vi på vår efterlängtade matlagningskurs. Den var inte i närheten så bra som kursen i Ubud, men i alla fall mycket bättre än den i Siem Reap : ) Vi fick laga en soppa, en Kyckling Laab (som är signaturrätt här i Laos) och en grön papayasallad. Jag tyckte det smakade toppen!

Veronica mortlar skiten ur de stackars kryddorna : D
Veronica mortlar skiten ur de stackars kryddorna : D
Detta är Sticky Rice som skall användas som redning i soppan.
Detta är Sticky Rice som skall användas som redning i soppan.
Soppa
Soppa
Kyckling Laab
Kyckling Laab
Grön papayasallad
Grön papayasallad

Två tjejer på två hjul = kul!

Vi tog en extra dag i Vang Vieng och gav oss ut på ett riktigt äventyr! Det är ofta vi träffar på backpackers som upplever sydost Asien på moped, något vi i smyg varit smått avundsjuka på men på grund av tidsbrist valt bort (och kanske lite för att vi (läs: Annika) tycker att det verkar lite läskigt). Denna ljuvliga dag tog vi dock mod till oss att i alla fall hyra moped några timmar, något vi tyckte var mer än nog för vår del! Vi var båda mycket rostiga i början, tänk, det var ju ändå 10 år sedan jag körde runt på moppe!!!! Jag kände mig mycket mogen och vis när jag kom till insikt med detta : )

Mopedfärden gick efter omständigheterna strålande bra!

Veronica fick ta över i de läskiga nedförsbackarna : ) hon är så cool min syster!
Veronica fick ta över i de läskiga nedförsbackarna : ) hon är så cool min syster!
Så himla mysigt!
Så himla mysigt! – Jag lovar, det var jag som körde på hemvägen!
Så länge ingen körde om och yrde upp en massa damm kunde vi njuta av denna vackra utsikt!
På vägen fick vi njuta av denna vackra utsikt!

Vårt mål för dagen var “Blue Lagoon”, ytterligare en turisttät attraktion i närheten. Vägen dit var jordig, dammig och stenig… vi korsade mellan kossor och andra trafikanter och så fort någon körde förbi fick vi köra i blindo tills det att dammet lagt sig tillrätta igen.
Väl framme möttes vi av åsynen av ett stort gäng turister, några i fullfärd att klättra upp i ett träd för att sedan hoppa ner i det friska vattnet, andra som hejade på och ytterligare ett gäng som bara satt och njöt av stämningen. Vi tog ett uppfriskande dopp i det turkos-grön-blåa vattnet innan vi anslöt oss till kategori tre och njöt av stämningen vi med. En helmysig utflykt blev det!

Härligt med ett svalkande dopp i det gröna!
Härligt med ett svalkande dopp i det gröna!
Massor av folk : )
Massor av folk : )

Vang Vieng och äventyr

I skrivandets stund sitter vi på en indisk restaurang i Vang Vieng. Vi har ätit klart för längesen, tack, maten var utsökt : ) Detta verkar vara ett av de få restaurangerna med bra internet, så det är bara att passa på att ladda upp alla bilder vi har från vår härliga resa!

Vang Vieng har vi förstått är ett litet turistmecka, något vi trivs ganska bra med : ) Det är skönt att inte alltid vara den som skiljer sig ur mängden, även att det är så charmigt att man kan smälla av. Men det är roligt att träffa andra människor som också är ute och “upplever”. Nu är vi ju inte supersociala jag och Veronica. Vi har ju varandra, och trivs ganska bra med det. Men det är ju mysigt att se folk gå förbi och höra hur de talar massa olika språk!

Den stora happeningen här, det som Vang Vieng är känt för i backpackingkretsarna är något som kallas “Tubing”. Man blir tilldelad ett uppblåst bildäck som man sitter i och flyter på ner för floden. Det går ganska långsamt tydligen och det ska hinnas med tre stopp på vägen, tre olika barer, och man ska dricka tills mans spricker, nästan.
Jag och Veronica kände oss inte speciellt inspirerade av detta och valde istället att ge oss ut på kajak! Vi hamnade i en härlig grupp människor och det blev en riktigt mysig utflykt! Det började med att även vi fick prova på att flyta runt i de där ringarna, på led längst ett rep rakt in i en tillhälften vattenfylld grotta! Det var riktigt, riktigt läckert!

Redo för mörker!
Redo för mörker!
Ser ni ledet där i bakgrunden?
Ser ni ledet där i bakgrunden?

Vi blev lite snopna när vi insåg att grottan efter ett tag bara tog slut, jag hade nästan förvänta mig att vi skulle komma ut på andra sidan! Men tillbaka igen fick det bli, sedan åt vi mat tillsammans innan vi fick hoppa i kajakerna.

Här har vi gänget!
Här har vi gänget!

Det visade sig att floden var ganska tom på vatten och att sträckan vi kunde paddla på hade halverats bara på senaste veckan. Så för att fördriva tiden gjorde vi ett stopp på ett lokalt lördagsparty som var placerat mer eller mindre i floden! Det var lite roligt : ) Vi fick lära oss att dansa Loa-style dans! Mycket händer, handflator upp och handflator ner, åt sidorna, i cirklar… Kanon bra! Går inte att misslyckas!

Det var faktiskt ganska skönt att plaska med fötterna i det kalla vattnet : )
Det var faktiskt ganska skönt att plaska med fötterna i det kalla vattnet : )
Alla var med och dansade!
Alla var med och dansade!
tillslut blev det lite Kajak också. Det var ju förväl!
Tillslut blev det lite Kajak också. Det var ju förväl!

Fjärilar och vattenfall

Efter vår trekking hade vi sådan tur att det fanns plaster kvar på en nattbuss till Luang Prabang. Vi spenderade resten av eftermiddagen på en restaurang intill där vi hade lite internetåtkomst och lite sådant där mysigt!
Bussen var dock fruk-tans-värd… inga härliga sleeping-buses som vi har blivit bortskämda med i Kambodja och Vietnam. Det här var en vanlig buss där bara vartannat säte gick att fälla… Inte en blund fick vi! USCH! Men så kom vi i alla fall fram, och trots allt var det ju faktiskt ganska skönt att ha hela dagen att traska runt på gatorna i Luang Prabang – en mysig liten by, full av turister : ) Det första vi möttes av var prästerna som gick runt på gatorna och samlade in mat från människorna.

En välsignelse från folket, varje dag.
En välsignelse från folket, varje dag.

I Luang Prabang är huvud attraktionen ett stort vattenfall. Det var verkligen ett häftigt område, även att Veronica och jag har våra misstankar om att det kanske inte är helt skapat av naturen på sina ställen… men en otroligt mysig dagsutflykt blev det!

Fantastiskt vackert : )
Fantastiskt vackert : )
Det måste väl ändå betyda lycka om en fjäril väljer att sätta sig i handen på en, eller?
Det måste väl ändå betyda tur om en fjäril väljer att sätta sig i handen på en, eller?
Har en ny fotlänk på mig : )
Har en ny fotlänk på mig : )
Bara  mys!
Bara mys!

Resten av tiden i Luang Prabang tillbringade vi strosandes på den enorma nattmarknaden som sträckte sig längst med heela storgatan! Det var en häftig marknad, även om det var endel samma, samma så var det till skillnad från normen ovanligt mycket olika (hehe, kanske är lättare att förstå föregående mening om man faktiskt har besökt en nattmarknad i utlandet någon gång..). Utöver det spenderades många timmar på vårt favorit Café JoMa där vi passade på att blogga, läsa bok och smaka på bakelser : ) Vi är allt ena riktiga lyxputtar vi!

Det är så mysigt med marknader : )
Kommer jag någonsin tröttna på marknader? Kan knappt tro det : )
Vi smakade på massor av god mat!
Vi smakade på massor av god och färgrik mat!
Laomat är riktigt gott faktiskt. Ser fram emot en matlagningskurs i huvudstaden!
Sticky rice är min favorit! Ser fram emot en matlagningskurs i huvudstaden!
Solnedgången var vacker även här : )
Solnedgången var vacker även här : )
Blogg uppdatering, smuttandes på en riktigt god kopp kaffe för omväxlingsskull.
Blogguppdatering, smuttandes på en riktigt god kopp kaffe för omväxlingsskull.

Trekking i Laos

Vilket härligt land vi har kommit till Veronica och jag! Vi stormtrivs! Nu har vi varit ute på en två dagars trekking i nationalparken utanför Luang Nam Tha. Vår guid Sun följde med oss hela vägen och visade oss sina knivskills i djungeln : ) Vandringen var ganska lagom hård (tror jag att Veronica håller med mig om). Det var några hårda uppförsbackar, men det gick alldeles fantastiskt bra. Vi hade en ryggsäck med vatten och varsitt ombyte i som vi turades om att bära. Fungerade kalasbra!

Bring it on!
Djungeln – nu kommer vi!
En kvinna följde med oss en bit på vägen och hjälpte oss att bära vår lunch!
En kvinna från den första byn vi gick igenom följde med oss en bit på vägen och hjälpte oss att bära vår lunch!
Lunchpaus i djungeln!
Lunchenpaus i djungeln! Det blev ris, bambu, gröna böner och pumpa… Mums!

Det var spännande att gå i djungeln, hoppa över bäckar och slå sig fram igenom snåriga buskar. Vi såg till och med en ORM! Hade det inte varit för vår guid hade nog både jag och Veronica blivit bitna av den där… läskigt lik en trädgren alltså!

Inte så lätt att se minsann!
Inte så lätt att se minsann!

Första dagen gick vi igenom tre små byar där folk verkar leva helt i sin egen lilla bubbla. Varje by har en egen vattenpump, ett gäng kreatur, ris fält och en skola för barnen. Den byn vi övernattade i består av 45 familjer och sammanlagt 110 människor. Flera familjer bor i samma hus och mentaliteten är mer eller mindre att allt mitt är ditt och vice versa. Barnen är allas barn och djuren är allas djur, både när det gäller kärlek och uppfostran. Spännande sätt att leva alltså, mycket annorlunda från Sverige!

Det finns alltid något kul för barnen i byarna
Det finns alltid något kul för barnen i byarna
Här blev vi uppbjudna på en kopp vatten : )
Här blev vi uppbjudna på en kopp vatten : )
Huset hade tre rum, ett rum med sängar, terassen och detta var då köket.
Huset hade tre rum, ett rum med sängar (eller snarare madrasser på golvet), terassen och detta var då köket.
Såhär ser de flesta husen ut
Såhär ser de flesta husen ut
Detta är Bambu-blommor. De torkas för att sedan bindas ihop i knippor som används som sopkvastar - säljs på marknaden sen. Kanon bra!
Detta är Bambu-blommor. De torkas för att sedan bindas ihop i knippor som används som sopkvastar – säljs sedan på marknaden. Kanon bra!

Våran upplevelse av så kallat Homestay, alltså att vi fick bo över i en by en natt, var si sådär. Det märktes att familjerna var mycket vana vid turister och ingen var speciellt intresserad av att varken introducera sig eller hälsa oss välkomna. Vår guide var inte heller speciellt duktig på att hjälpa oss att socialisera. Eftersom ingen i byn kunde engelska kände vis oss ganska malplacerade under eftermiddagen. Men samtidigt fick vi ju verkligen se byn från en-fluga-på-väggen-perspektiv, och det är ju faktiskt verkligen en erfarenhet!

Här spenderade vi natten
Här spenderade vi natten
Barnen lekte...
Barnen lekte…
och busade med oss... Det var ju mysigt : )
…och busade med oss. Det var ju mysigt : )

När vi kom fram till byn verkade det som att det bara fanns gamla människor och små barn i den lilla byn. Kvinnorna och männen var tydligen ute på risfälten och kom inte hem förens långt efter att det blivit mörkt. Då var det dags att för dem att duscha och laga mat till familjen. Sedan blev det sagostund vid fotänden av vår madrass på golvet. Det var supermysgt. Vår guid blev plötsligt mycket intresserad av olika djur och vad de hette på engelska… mycket annorlunda sagostund alltså : )
Jag och Veronica somnade i princip medan familjerna åt mat eftersom vi av uttråkning hade råkat få vår guid att uppfatta oss som superhungriga när vi hela tiden frågade om vi kunde hjälpa till att förbereda något inför middagen… natten blev lååång och kylig. Den tunna madrassen var alldeles för hård att sova på och råttorna gjorde sitt för att hålla mig vaken större delen av natten.

Laga mat på öppeneld spis.
Laga mat på öppeneld.
Köket i vårt hus  : )
Köket i vårt hus : )

Nästa dag fick vi besöka barnen i skolan. De har två klasser, en med barn från 5-7 år och en med 8-10 åringar, dock har de bara en lärare som får springa mellan klassrummen : ) Verkade fungera bra! Förutom att vi hittade ett matematiskt fel på svartatavlan (10+10+8=18), kommer säkert bli folk av dem ändå en dag : )

Mattelektion
Mattelektion
Duktiga tjejer!
Duktiga tjejer!

Vandringen tillbaka gick kanon, något lättare än dagen innan! Vi trivs bra i djungeln där det är lugnt och tyst, frisk luft och stressfritt. Härligt!

Jag ÄLSKAR att resa med min härliga systeryster!
Jag ÄLSKAR att resa tillsammans med min härliga systeryster!

En dag på väg

När vi skulle lämna den idylliska lilla byn tidigt på morgonen träffade vi på ett underbart härligt par som skulle åt samma håll. De hade varit i Laos i ett par veckor och förmedlade ett härligt lugn om att allt kommer att ordna sig, ingen idé att stressa. Så i väntan på att en tuk-tuk skulle komma och hämta upp folk satte vi oss med dem och åt frukost på en liten restaurang. De hade mycket spännande att berätta om deras liv, resor, utbildningar, intressen och arbeten! Hon studerar hjärnans funktion i samband med språk och tal, han designar barnvagnar : ) Tuk-tuken kom och utlovade an tid kl 8.00. Vi åt i lugn och ro, men kl 7.30 var tuk-tuken full och åkte iväg. Vi hade ingen större panik över detta och mycket riktigt kom tuk-tuken tillbaka och vi åkte med kl 8.00 som planerat. Problemet uppstod när vi kom fram och insåg att bussen var fullsatt(!) och vi fick lov att vänta till kl 12 på nästa buss! Himlans typiskt, men inte mycket att göra åt. Jag och veronica satt och läste våra böcker, och trots allt hade vi det riktigt mysigt : )

Tuk-tuk till busstation nr 1
Tuk-tuk till busstation nr 1

Så småningom kom bussen och vi hoppade ombord. Det dröjde inte länge efter det att bussen började åka innan både jag och Veronica satt med vidöppna munnar och snarkade ljudligt till de vaggande rörelserna av bussen. Vi överröstades dock med råge av motorns morrande, spottande och fräsande, speciellt i uppförsbackarna. Bussen var tungt packad med människor, rissäckar, ved, höns och annan packning, stackars lilla buss. Det gröna landskapet fortsatte att svischa förbi utanför fönstren och solen gassade. Härligt!

När vi kom fram till nästa busstation, där tanken var att vi skulle byta buss, fick vi naturligtvis besked om att även denna buss var fullsatt. Efter lite lunch och lite bollande fram och tillbaka bestämde vi oss för att dela på en privatbil till vår slutdestination, Luang Nam Tha. Det blev givetvis mycket dyrare, men tid är pengar, eller tvärt om.. så det fick gå ändå : )
Efter vägen plockade chauffören upp två liftare som skulle åt samma håll… något vi inte var helt nöjda med! Vi hade ändå betalt mycket pengar för vår privata bil och dessa män var allt annat än medgörliga. Efter en lång diskussion (tacka vet jag vår nye vän Michael) med bananmetaforer och teckenspråk (de var Kineser) fick vi dem att förstå att om de inte var villiga att dela på kostnaden fick de allt lov att hoppa av. Och så fick det bli! Mycket intressant resa : )

Väl framme hittade vi ett boende, vi bokade på en två dagars vandring för dagen därpå och slutligen åt vi middag tillsammans med det trevliga paret : ) Det blev inte så tokigt after all.

Det blev en pannkaka också innan vi skildes åt : ) Härliga människor!
Det blev en chokladpannkaka också innan vi skildes åt : ) Härliga människor!

Muang Khua

Landskapet i Laos är logiskt nog lika vackert som i norra Vietnam, med höga, gröna berg och dalar. Byarna ligger glest utspridda i nordöstra Laos men trots det upplevde jag vägarna som mycket bättre än på Vietnamsidan. Vi åkte buss över gränsen, med slutdestination i en liten, liten by vid namn Muang Khua. Vi slogs av värme när vi steg av den stora bussen och genast blev vi förälskade i detta härliga land! Ingen mötte upp oss med erbjudanden om boenden eller transport och vi kunde i lugn och ro känna efter vad vi ville göra. Vi började så smått strosa runt och snart möttes vi av en försynt kvinna som vänligt frågade om vi letade efter ett guest house. Vi följde med henne på en trång liten gata och kom fram till en lång, hög, läskig hängbro med glesa träplankor… med skräckblandad förtjusning tog vi oss sakta men säkert(?!) över till andra sidan. Där låg bambuhusen huller om buller längst den dammiga, ojämna jordvägen som ledde fram till vårt hem för natten. Vi tyckte det var så charmigt! Dessutom låg rummet med utsikt över den lilla floden, så himla fint! Med en sprudlande lycklig känsla i kroppen installerade vi oss i det lilla trärummet när det plötsligt knackade på dörren. Utanför stod en blygsam tjej som på knackig engelska förklarade att hon serverar kvällsmat klockan 18 om vi var intresserade av det, 25000kip (knappt 20kr). Så himla trevligt! Vi kände oss så välkomna!

Jag vet minst en person som skulle varit stolt över mig att jag lyckades gå över denna bro (Brendan)
Jag vet minst en person som skulle varit stolt över mig att jag lyckades gå över denna bro…
Jag fick kippa efter luft emellanåt alltså! Så himla läskigt!
Jag fick kippa efter luft emellanåt alltså! Så himla läskigt!
Men ack så värt det, så himla mysigt på andra sidan : )
Men ack så värt det, så himla mysigt på andra sidan : )

Senare tog vi en promenad genom den lilla byn och bort längst floden för att slutligen komma till busstationen 3km utanför byn. Vi tänkte ta reda på när bussen skulle gå dagen efter eftersom vi fick olika bud från de olika människorna vi hade frågat… men vi blev nog inte mer förståndiga där! Det var nog bara att dyka upp på morgonen och hoppas på det bästa : ) Livet i Laos!

Huvudgatan/enda gatan
Huvudgatan/enda gatan

Middagen blev fantastiskt lyckad! Vi var nästan 10 stycken gäster som satt runt bordet och åt tillsammans. Alla hade berättelser från sina resor att dela med sig av och vi fick många tips inför vår fortsatta resa. Kanonmysig stämning! Maten smakade fantastiskt bra också! Gröna bönor, pumpa, omelett och ris! Yum! Till efterrätt fick vi varsin banan : ) Charm i skal alltså!

Åh det var en mysig kväll : )
Åh det var en mysig kväll : )