Category Archives: Kambodja

Masaa Lady!

När jag var hemma i min trygga, sköna, tysta, ostörda miljö där människorna runt mig har samma höga integritet som mig själv, föreställde jag mig att resande är otroligt utvecklande. Jag kommer bli en mycket mer ödmjuk person med bättre empati och förståelse för människor… kanske blir jag till och med en mer givmild människa intalade jag mig själv. Faktum är att jag nu har reflekterat över de senaste veckorna i sydost Asien, och jag har reagerat precis tvärtom! Alla människor på stranden vars business går ut på att så många gånger per dag försöka få napp genom att dagarna i ända ropa “Masaa Lady?!”, “Sunglasses Miss?! – try for free”, “Wanna buy bracelet?”, “Fruit for you? Good pri(ce)”… för att inte tala om alla de otaliga män som springer efter än “Tuk-tuk lady, TUK-TUK?!“.
– NEEEEEJ! Jag vill inte ha varken massage eller tuk-tuk. Jag lovar att jag hade frågat om jag vore intresserad.
Jag träffade till och med på en tiggare idag som hade ena benet bort amputerat, och visst är det orättvist att vissa människor måste gå igenom det hemska att förlora en kroppsdel, och ännu mer hemskt av mig att tänka “men vad i hela friden, du har ju till och med en protes! Du kan ju gå precis som jag!”.

Kanske blev jag lite bitter efter dagens utflykt här i Phnom Pen. Vi besökte nämligen “the Killing Field of Choeung Ek”, alltså en massgrav där jag vet inte hur många människor blev avrättade för ett trettiotal år sedan. En mycket gripande vistelse där vi med hjälp av hörlurar blev guidade runt och fick förklarat för oss hur, var och varför livet togs ifrån människor på denna plats. Anledningen var inte judendom här, men något liknande som jag inte fick grepp om riktigt. Fruktansvärt obehagligt!

En lite väl optimistisk bild innan vi förstod vad det verkligen handlade om...
En lite väl optimistisk bild innan vi förstod vad det verkligen handlade om…
Till minne...
Till minne…
En av flera i detta område.
En av flera i detta område.
Det magiska trädet kallades det... här hängdes stora högtalare upp där det spelades hög musik för att överrösta människoskriken.
Det magiska trädet kallades det… här hängdes stora högtalare upp där det spelades hög musik för att överrösta människoskriken.
Dödens träd.
Dödens träd.

Efter denna hemska plats begav vi oss till nästa, och jag vet inte – kanske ännu hemskare plats. En skola som under samma ledare på 1970-talet (1975-1979) blev beslagtagen och användes som tortyrgård. Små karla rum. Några med sängar i, några med bilder på väggarna där människor ligger avlidna efter att de blivit torterade… En hel byggnad var fylld med bilder på offren – vissa innan tortyren där de står med siffror runt halsen, vissa på när de arbetar slaviskt utan mat och vila på risfälten, vissa på avlidna kroppar…

Fyra lika stora byggnader, där alla rum användes som tortyrkammare.
Fyra lika stora byggnader, där alla rum användes som tortyrkammare.
Tur att bilden på väggen är suddig. Obehag.
Tur att bilden på väggen är suddig. Obehag.
I ett av byggnaderna hade de stora salarna delats in i små, små enmansrum där offren var inlåsta på obestämd tid. Endast Gud vet vad som pågick i de små rummen...
I ett av byggnaderna hade de stora salarna delats in i små, små enmansrum där offren var inlåsta på obestämd tid. Endast Gud vet vad som pågick i de små rummen…
Vi orkade inte ens titta på hälften av alla bilder. USCH! Vad människor kan göra mot varandra.
Vi orkade inte ens titta på hälften av alla bilder. USCH! Vad människor kan göra mot varandra.

Både jag och Veronica kände oss helt utslagna och äcklade efter all denna information och dagens synintryck. Så vi började titta på en film för att lätta upp stämningen! Tacka vet jag “Dumma mig” : )

Minions delar med sig av glädje!
Minions delar med sig av glädje!

Nu har jag bestämt mig för att återgå till den goda person jag innerst inne vill vara, och jag ska göra mitt yttersta för att inte tappa humöret nästa gång någon vill ha något från mig. Inte för att jag brukar ryta åt folk, jag försöker trots allt vara hövlig, le och säga “no thank you”. Jag ska bara träna mig själv att i tanken också ha lite mer tålamod och medlidande för människor jag möter. Jag kan trots allt inte ändra världen, men jag har möjligheten att ändra mig själv! – dagens vishetsord.

Nu ska jag och Veronica ut och hitta en av Phenom Pen’s bättre sidor! Vi vill ju inte lämna Kambodja med dessa obehagliga minnen som de starkaste och i morgon bär det av mot VIETNAM!

Skumpig resa till Phnom Penh

Jag och Veronica passade på att busa lite innan vi hoppade på bussen i Shianoukville. Eftersom Pernilla lagar sina egna måltider i det lilla restaurangköket tyckte vi att hon var värd lite upp-piffning av sina redan supersmarriga morgonpannkakor med något alldeles extra, nämligen Nutella! Vår allas favorit! Vi bad tuk-tuk chauffören stanna förbi vid en butik och så skickade vi med en burk tillbaka som han skulle lämna in i receptionen! Så himla busigt!!
Pernilla har redan meddelat att de övriga gästerna tittade med avund på den lilla burken när hon tog emot den av personalen 😀 haha!

Vår resa gick strålande bra. Fyra timmar kan gå så fort ibland! Trots att var lite smärtsamt i de undre extremiteterna efter den hopklämda positionen längst bak i minibussen.

Känner mig fortfarande på busig humör medan jag lyssnar på Veronicas musik, varvat med hennes sovande andetag <3
Känner mig fortfarande på busigt humör medan jag lyssnar på Veronicas musik, varvat med hennes sovande andetag ❤

Så var det bara att hitta en tuk-tuk till rätt hostel!

Vi gillar ju att åka tuk-tuk :D
Vi gillar ju att åka tuk-tuk 😀
Hej Phnom Pen! Som by the way faktiskt uttalas precis som det står!! Vi har blivit lurade av diverse resenärer... vissa säger PEnom Pen andra NOM Pen och ytterligare ett fåtal Flom Pen *haha
Hej Phnom Pen! Som by the way faktiskt uttalas precis som det står!! Vi har blivit lurade av diverse resenärer… vissa säger PEnom Pen andra NOM Pen och ytterligare ett fåtal Flom Pen *haha

Tyvärr hade det blivit en dubbelbokning på det populära hostlet “Top Banana” och vi fick lov att lämna vårt fina dubbelrum-med-toalett-och-allt och checka in på Mini Banana istället… Vi är nöjda och glada ändå : D

Så kommer man till den sista

Efter en hel månads resande tillsammans med syster Pernilla kom vi fram till den sista kvällen tillsammans (för den här gången). Och ja, vi har varit lite ambivalenta jag och Veronica, så den här ursäkten om att “men det är ju vår sista dag i morgon” har följt med några dagar nu… men nu var den alltså här! Vi hade en underbart härlig dag på stranden (tro det eller ej) och på kvällen festade vi till det med pasta och pizza på strandens Italienska restaurang! Mycket, mycket gott!

Systrar i solnedgången <3
Systrar i solnedgången ❤

Nästa dag hade vi flera härliga timmar tillsammans innan bussen gick mot Phnom Pen. Vi passade på att morgondoppa, prata, skratta, önska varandra lycka till och lovade varandra att vi skulle vara rädda om oss! En så himla mysig morgon!

Frukost, också på den Italienska restaurangen! Magiskt gott!
Frukost, också på den Italienska restaurangen! Magiskt gott!
Tillslut fick vi vinka av vår goa lilla syster... Ska bli så spännande att höra om hennes fortsatta resa på Otres Beach!
Tillslut fick vi vinka av vår goa lilla syster… Ska bli så spännande att höra om hennes fortsatta resa på Otres Beach!

Kvalitetstid med mig själv

Som vanligt vaknade jag någon timma före systrarna och gjorde mig redo för att köra mitt morgonpass som redan hunnit bli en tradition. Efteråt bestämde jag mig för att utforska stranden lite mer och knallade bortåt det andra hållet, dit vi aldrig går. Gick förbi alla restauranger som sakta började fyllas med frukostgäster. Till sist kom bort till den sista lilla restaurangen, ett lugnt och behagligt ställe med lite lagom mycket folk. Jag beställde in världens frukttallrik, tog min bok och satt skuggan av parasollet och läste i säkert två timmar. Njöt av den varma luften, vågorna som rullade in mot stranden och chansen att bara få vara med mig själv. Kändes så himla lyxigt!

En helt fantastisk start på dagen!
En helt fantastisk start på dagen!

Ännu mer lyxigt kändes när jag sen gick tillbaka längst med vattnet för att möta upp min älskade systerystrar, här, på en strand i Kambodja! Life is good!

Det bästa…

…med att vara på solsemester vid stranden är att gå upp tidigt och njuta av den tysta, stilla miljön. Till och med vinden är stillsam på morgonen och vågorna bara skvalpar sådär mysigt vid strandkanten! Solen har börjat värma lite och det det känns sådär pirrigt i kroppen, nästan som om man vore nykär : ) Jag har passat på att använda energin till morgonträning! En joggingtur längst med vattnet följt ett styrkepass i sanden, och sist men inte minst MORGONDOPPET efter detta!

Taggar inför löpning!
Taggar inför löpning!
Endast fiskarn är vaken
Endast fiskarn är vaken

Som Veronica försökte beskriva för mig här om dagen -att det är sådan lycka! Tyst och fridfullt, och vattnet är varmt, och solen skiner, och människorna sover, restaurangerna börjar göra sig redo för dagen, och jag ligger bara och flyter, FLYTER i vattnet! HELT underbart!!

Jobbat i Kambodja… Check!

Vi valde naturligtvis att förflytta oss till denna underbara Otres Beach och gick en hel dag för att leta boende. Det är högsäsong och normen här är att man inte kan boka i förväg… inte heller behöver man bestämma när man ska checka ut. Finns det ett rum ledigt när du kommer kan du få det och så får du stanna så länge du vill! Helt underbart system om du frågar mig : D

Medan vi gick där på stranden gick vi förbi denna skylt:

Tror jag det att vi sökte det!
Tror jag det att vi sökte det jobbet!

Vips så blev vi med jobb mitt i självaste Kambodja! Vi skulle få jobba 7 timmar om dagen mot att vi fick fri tillgång till mat, dryck och boende. Arbetsdagen började kl 17 och uppgifterna var att ta beställningar, plocka disk och serva gästerna : ) Resten av personalstyrkan var oerhört relaxed och stämningen var skööön.

Vår nya bar : )
Vår nya bar : )

Första dagen var chill, vi solade och badade hela dagen och på kvällen var vi på tok för överbemannade vilket var supermysigt : ) Vi fick gott om tid att lära känna de två italienska tjejerna (Sara och Linda) som också jobbar på restaurangen – Jättetreviga!

Här har vi gänget!
Här har vi gänget!

Natten skulle tillbringas i restaurangens logi… det såg ut såhär:

Smutsigt - check. Råttor - check. Äckligt - check.
Smutsigt – check. Råttor – check. Äckligt – check.

Pernilla valde att spendera natten på stranden medan jag och Veronica klämde ihop oss i underslafen med myggnät som tältduk runt oss… vid ett tillfälle är vi båda förundrade över att det inte hände en olycka i brallan när råttorna bestämde sig för att skärma skiten ur oss genom att i grupp rejsa över plåttaket ovanför oss! Så himla scary! Dagen därpå bestämde vi oss för att det var vört att betala för ett råttfritt rum!

Men fri tillgång till mat är ju fantastiskt! Dock fick vi laga den själv : ) spännande!

Frukost på gång i restaurangköket!
Frukost på gång i restaurangköket!

Nästa kväll gick precis lika smärtfritt och vi systrar jobbar minsann riktigt bra tillsammans!

Team Ekström!
Team Ekström!

Trots detta bestämde jag och Veronica oss för att säga upp oss efter detta, vi ska ju trots allt vidare snart till VIETNAM! Pernilla däremot har lust att stanna här ett tag och det passar henne som handsen att jobba kvar! Så himla kul!

Duktig tjej!
Duktig tjej!
En vanlig arbetsdag : )
En vanlig arbetsdag : )

IMG_2469 copy

Sihanoukville

Vi kom fram på morgonen och fick vänta ett antal timmar innan vi kunde checka in våra grejer… Hostlet var kanske inte det bästa vi varit med om… men funkar för ett par nätter. Vi besökte stranden nedanför som inte heller var någon hitt… Skräpig och dan. Men vi hittade en fläck som var Okej och satt där och läste till solnedgången : ) Mysigt!

Vackert :)
Vackert 🙂

Dagen därpå tog vi oss till en strand som vi läst ska vara bra, Otres Beach! Det, kan man säga, var något helt annat! Ren och vacker strand, med restaurang efter restaurang och fullt av spännande människor men ändå otroligt lugnt och skönt tempo. Här trivdes vi bra! Maten på restaurangerna var fantastisk! Fick grillat både till lunch och middag : )

Otres Beach
Otres Beach
Mys på restaurangen
Mys på restaurangen
Läsa bok i solnedgången!
Läsa bok i solnedgången!

Nattbuss till Sihanoukville

Innan vi lämnade Siem Reap passade vi på att lyxa till det med ännu en Mani-Pedi!

Haha.. lite liten skål för mina västerländska fötter : D
Haha.. lite liten skål för mina västerländska fötter : D
Väl omhändertagen!
Det lönar sig att ha jobbat som Sjuksköterska i Norge!!

Sedan tog vi oss till bussen som skulle ta 12 timmar ner till Sihanoukville. Trångt och mysigt var det minsann! Ett äventyr i sig!

Halvsittandes skulle man sova två och två... Pernilla fick sova bredvid en främling!
Halvsittandes skulle man sova två och två… Pernilla fick sova bredvid en främling!
Jag hade tur som fick mysa med Veronica hela resan!
Jag hade tur som fick mysa med Veronica hela resan!
Haha ja, godnatt då : )
Haha ja, godnatt då : )
Lyckades faktiskt sova nästan 7-8 timmar!
Lyckades faktiskt sova nästan 7-8 timmar!

En bättre beskrivning av hur resan gick till får du på Veronicas blogg!! Haha! Bra läsning : D

Angkor what?

På kvällen efter all matlagning hyrde vi våra cyklar och trampade iväg för att se solnedgången i tempelområdet! Det var knappt att vi hann eftersom vi missade huvudentrén och därmed inte hade betalt vår entréavgift! Som tur var kunde vi åka med moped tillbaka och fixa våra biljetter och hann därmed klättra upp för den lilla kullen bland hundratals andra människor och fick oss en skymt av den röda solen : )

IMG_2046

Dagen därpå gick vi upp tidigt, tidigt för att i soluppgången befinna oss på plats framför det magiska Angkor Wat som är ett enormt vackert utformat tempel byggt på 1100-talet. Vi kom fram i god tid men trängdes ändå bland 100-tals människor för att få se det fantastiska templet när det växte fram ur mörkret.

Vi passade på att köpa en morgonkaffe, mys!
Vi passade på att köpa en morgonkaffe, mys!

Vi hittade bra platser tyckte vi, framme vid den lilla vattenpolen där tornen skulle reflekteras i. Vi kunde sitta ner och ta det lugnt. Men när ljuset började stiga bakom templet insåg vi att vi trots allt satt från fel vinkel… som många andra reste vi oss och tänkte gå inna solen kommit över topparna på templet eftersom det verkade som magin var över. Men istället gick vi bort mot det Norra hörnet och fick verkligen uppleva de magiska ögonblicken från helt rätt vinkel! Lyckliga oss!

Soluppgång vid Angkor Wat
Nästan så att håren reste sig på armarna : )

När showen var över och solen började värma på ordentligt tog vi fram våra picknickfiltar och gjorde iordning världens mysigaste frukost!

Veronica fixar frukt åt oss : D Mums!
Veronica fixar frukt åt oss : D Mums!
Picknick i soluppgången, med världens bästa systrar <3
Picknick i soluppgången, med världens bästa systrar ❤

Medan vi satt där och njöt kom ett gäng japaner och frågade om vi kunde ta kort med dem… javisst tyckte jag, klart att vi kan hjälpa dem ta kort framför Angkor Wat!

Snacka om att jag blev förvånad när jag förstod att de ville ha kort MED oss : D haha!

Mätta och belåtna gick vi in till denna så vackert utsmyckade arkitektur. Vi bestämde oss för att ta en guidad tur, vilket faktiskt var mycket intressant… men ack vad glada vi var att vi inte hade tagit med en guid hela dagen! Det är väldigt mycket information som skall bearbetas, phew!

Vi fick i alla fall lära oss att templet lät byggas av en kung som då bara var 14 år gammal, hans vision var att bygga Himmelen på Jorden för att Gudarna skulle kunna bo bland människorna! Kungens utvalde Gud inom hinduismen var Vishnu, den enda allsmäktiga Guden som är grund för allt skapande.

Det tog ENDAST 37 år från det att bygget påbörjades till att det blev färdigt, men trots detta hann kungen dö innan det var klart… stackarn! Grunden under templet är endast fyllt av sand och det som gör att inte templet flyter ut som en pannkaka är vattengravarna runtomkring. Fantastiskt smart! Stenen som templet är byggt med är transporterat omkring 48 km med hjälp av bambuflottar på floden under regnperioden då floderna var välfyllda. Varje sten är varsamt uthuggen för hand, slipad och anpassad att passa med nästa sten. För att förflytta dessa tunga stenblock höggs ett antal hål ut där trästickor trycktes ner och bands ihop som handtag. Flera tusen människor och elefanter har hängivet bidragit med sin arbetskraft för att bygga Himmelen på Jorden, fasten elefanterna kanske inte var lika medvetna om det.

Så här kunde det se ut när de förflyttade de tunga stenblocken...
Så här kunde det se ut när de förflyttade de tunga stenblocken…

Hela templet kryllar av uthuggna bilder i stenen som symboliserar olika historier från hinduismen. Även olika delar av själva byggnaden har olika betydelser, tex bron över vallgraven symboliserar regnbågen som kopplar jorden till himmelen osv. På 1300-talet omvändes större delen av befolkningen från hinduism till buddism och trots alla dessa hinduismens symboliker i Angkor Wat började templet användas i syfte att följa den buddistiska tron. Mängder av statyer av Buddah ställdes in i templet och många av dem står kvar där än idag. Spännande : )

Här är vi, inne i Angkor Wat
Här är vi, inne i Angkor Wat
Läckert ställe : )
Läckert ställe : )

Efter detta besök åkte vi vidare till Angkor Thom. Ett tempel som från början byggdes för att följa Buddismen. Varenda torn på detta tempel är utsmyckat med ansikten! Riktigt häftigt : )

Angkor Thom heter själva området medan Templets namn är Bayon.
Angkor Thom heter själva området medan Templets namn är Bayon.
Ett ansikte varje vädersträck
Ett ansikte i varje vädersträck
Hello!
Hello!

Mitt favorittempel blev nog ändå Ta Phrom! Vet egentligen inte så mycket om det mer än att det var fantastiskt häftigt att se hur det växte i djungeln och hur djungeln växte i det!

Så mäktigt hur det här tunga trädet växer ovanpå templet!!
Så mäktigt hur det här tunga trädet växer ovanpå templet!!

Efter detta tempel hade solen börjat gå ner och det var bara att trampa hem igen. Ganska ömma i baken efter allt cyklande, men ack vilken bra dag vi hade!

Tur att det är så flackt i Kambodja!
Tur att det är så flackt i Kambodja!

Matlagningskurs

Med tanke på vår fantastiska upplevelse av matlagningskursen i Bali var den här kursen en stor besvikelse. Vi fick skära upp lite grönsaker typ… Tur att det smakade gott : )

Då sätter vi igång!
Då sätter vi igång!
Ingredienserna till vår Amok. Kambodjas signatur rätt... Fiskgryta kan man säga : )
Ingredienserna till vår Amok. Kambodjas signatur rätt… Fiskgryta kan man säga : )
Så här fint blev det! Och det smakade ljuvligt <3
Så här fint blev det! Och det smakade ljuvligt ❤
Vår efterrätt som vi gjorde... Tur att jag gillar slemmigt : )