En dag på väg

När vi skulle lämna den idylliska lilla byn tidigt på morgonen träffade vi på ett underbart härligt par som skulle åt samma håll. De hade varit i Laos i ett par veckor och förmedlade ett härligt lugn om att allt kommer att ordna sig, ingen idé att stressa. Så i väntan på att en tuk-tuk skulle komma och hämta upp folk satte vi oss med dem och åt frukost på en liten restaurang. De hade mycket spännande att berätta om deras liv, resor, utbildningar, intressen och arbeten! Hon studerar hjärnans funktion i samband med språk och tal, han designar barnvagnar : ) Tuk-tuken kom och utlovade an tid kl 8.00. Vi åt i lugn och ro, men kl 7.30 var tuk-tuken full och åkte iväg. Vi hade ingen större panik över detta och mycket riktigt kom tuk-tuken tillbaka och vi åkte med kl 8.00 som planerat. Problemet uppstod när vi kom fram och insåg att bussen var fullsatt(!) och vi fick lov att vänta till kl 12 på nästa buss! Himlans typiskt, men inte mycket att göra åt. Jag och veronica satt och läste våra böcker, och trots allt hade vi det riktigt mysigt : )

Tuk-tuk till busstation nr 1
Tuk-tuk till busstation nr 1

Så småningom kom bussen och vi hoppade ombord. Det dröjde inte länge efter det att bussen började åka innan både jag och Veronica satt med vidöppna munnar och snarkade ljudligt till de vaggande rörelserna av bussen. Vi överröstades dock med råge av motorns morrande, spottande och fräsande, speciellt i uppförsbackarna. Bussen var tungt packad med människor, rissäckar, ved, höns och annan packning, stackars lilla buss. Det gröna landskapet fortsatte att svischa förbi utanför fönstren och solen gassade. Härligt!

När vi kom fram till nästa busstation, där tanken var att vi skulle byta buss, fick vi naturligtvis besked om att även denna buss var fullsatt. Efter lite lunch och lite bollande fram och tillbaka bestämde vi oss för att dela på en privatbil till vår slutdestination, Luang Nam Tha. Det blev givetvis mycket dyrare, men tid är pengar, eller tvärt om.. så det fick gå ändå : )
Efter vägen plockade chauffören upp två liftare som skulle åt samma håll… något vi inte var helt nöjda med! Vi hade ändå betalt mycket pengar för vår privata bil och dessa män var allt annat än medgörliga. Efter en lång diskussion (tacka vet jag vår nye vän Michael) med bananmetaforer och teckenspråk (de var Kineser) fick vi dem att förstå att om de inte var villiga att dela på kostnaden fick de allt lov att hoppa av. Och så fick det bli! Mycket intressant resa : )

Väl framme hittade vi ett boende, vi bokade på en två dagars vandring för dagen därpå och slutligen åt vi middag tillsammans med det trevliga paret : ) Det blev inte så tokigt after all.

Det blev en pannkaka också innan vi skildes åt : ) Härliga människor!
Det blev en chokladpannkaka också innan vi skildes åt : ) Härliga människor!

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s