Monthly Archives: February 2014

Vietnams huvudstad

Då har vi besökt huvudstaden här i Vietnam också… jag vet i tusan hur det ska gå för mig i Indien alltså, det här med massa människor och trafik! Det är inte riktigt min grej! Men som alltid lyckades jag och Veronica locka fram lite charm även med denna stad : ) Vi lärde oss ganska snabbt hur vi skulle korsa gatorna, trots att det var trafik åt alla håll, hela tiden… man väntar tills det tunnar ut en aning, sen går man mycket långsamt rakt över gatan, ser till att alla mopeder och bilar ser en, och fortsätter gå i konstant långsam hastighet. Ibland kan man få stanna till lite mitt i gatan, men vad som än händer, BACKA INTE! då blir man garanterat påkörd… det fick Veronica lära oss : D haha (ingen fara mamma, hon fick inte ens ett blåmärke).

IMG_2881

Annars var den stora grejen med Hanoi att smaka på riktig vietnamesisk StreetFood. Vi tyckte att det var lite svårt till en början att hitta alla de små gömda gatuköken, vi hade föreställt oss att det skulle grillas grillspätt och serveras nudlar från portabla grillar och stormkök, så som vi sett tidigare på vår resa. Men här upptäckte vi efter ett tag att det kunde vara som små, små restauranger, inkilade i husen längst med gatorna…
Vi hoppade in på första bästa och slog oss ner på de ljusblå plastpallarna och väntade på en meny, eller i alla fall en reaktion från de som jobbade där. Inget av det verkade vara aktuellt, så vi tittade runt lite, väntade och hoppades på det bästa. Som tur var satt det två kvinnor vid plastbordet bredvid som också såg ut att vänta på mat. Vi gjorde som de : ) Tydligen är det vanligt att de små restaurangerna specialiserar sig på en maträtt och går man dit så är det den maten man blir serverad.
Efter en stund kom det in sallad, rispapper, vinäger och en friterad pannkaka (med betoning på friterad) fylld med torkade räkor med skal och böngroddar. Vi kikade över till kvinnorna som i en tyst överenskommelse gladeligen instruerade oss hur vi skulle vika in salladen och pannkakan i rispappret. Både Veronica och jag var djupt imponerade över hur fantastiskt gott det var! Den färska krispiga salladen och den varma, knapriga pannkakan…

Fösta streetfooden : ) mums!
Fösta streetfooden : ) mums!

Efter detta gjorde vi ytterligare några försök att hitta fler utsökta specialitéer. Vi åt blad annat det godaste riset jag någonsin smakat! Och kom vi till ett ställe som vi inte riktigt förstod vad vi skulle göra eller beställa in så fanns det alltid någon att härma : ) Spännande!

Här har vi det goda riset!
Här har vi det goda riset!
Mycket friterat, smaskens så klart : D
Mycket friterat, smaskens så klart : D
De här var ett av paren vi härmade när vi beställde in street food.
De här var ett av paren vi härmade när vi beställde in street food.
Efter all konstig mat tog vi oss en riktigt god kopp kaffe. Kaffe med grädde : ) haha
Efter all konstig mat tog vi oss en riktigt god kopp kaffe. Kaffe med grädde : ) haha

Tåg i Vietnam

När vi tillsist blev tvungna att lämna vår lilla favoritstad Hoi An för att ta oss till huvudstaden Hanoi bestämde vi oss för att lyxa till det med tåg! Nog för att vi inte brukar ha några större problem med att sova på bussar och så, men jag tyckte det var kul med lite omväxling! Vi tog naturligtvis det flottaste platserna – mjuka sängar i 4-bädds rum. Jag och Veronica fick överslafarna. Fantastiskt bra! Jag sov som en stock, säkert 8 timmar av 16!

Redo att resa vidare!
Redo att resa vidare!
Tåget rullar in...
Tåget rullar in…
Breder ut mig i sängen!
Breder ut mig i sängen!
Och landskapet bläddrar förbi utanför fönstret.
Och landskapet bläddrar förbi utanför fönstret.
Risfält...
Risfält…
Toaletten var kanske inte så kul... svårt att stå still när det skumpar omkring i tåget, ni kan tänka er hur det luktar urin! Tur att fönstret var öppet. Dessutom var det ju hål rakt ner till rälsen, så man blev nästan vindtorkad när man satt där på huk *haha
Toaletten var kanske inte så kul… svårt att stå still när det skumpar omkring i tåget, ni kan tänka er hur det luktar urin! Tur att fönstret var öppet. Dessutom var det ju hål rakt ner till rälsen, så man blev nästan vindtorkad när man satt där på huk *haha

Lästa ut Ove-boken (En man som heter Ove) också… en bok som ja tyckte var rätt trög i början men som inte ens jag kunde annat än älska tillslut. Här kommer mitt favoritcitat:

IMG_2872

Mysigaste byn i Vietnam

Trots att största tiden av dagarna gick åt till möten med olika skräddare, kreativa ritningar och söka inspiration på internet så hann vi verkligen njuta av den lilla byn! Vi älskade uppbyggnaden av byn, speciellt den gamla delen ska vi kanske lägga till : ) De gamla stenhusen och de nötta gatorna, kanalen, båtarna, alla färger…

Lite lagom med folk
Lite lagom med folk
Gamla hus
Gamla hus
Båtarna
Båtarna
massor av färg
massor av färg

Och så hade de givetvis en marknad… vi gillar ju marknader : )

Massa spännande
Massa spännande
Grön frukt
Grön frukt
Musslor?
Musslor?

Vi tillbringar mycket tid till att äta också! Det går ju åt massor av energi när man ska vara så himla kreativ hela tiden : )

På en takterass vi den lilla floden.
På en takterass vi den lilla floden.
Det här stället såg mysigare ut än vad maten var god...
Det här stället såg mysigare ut än vad maten var god…

På kvällarna när vi gick runt tändes alla färgglada små lyktor överallt och ur små högtalare runt om i byn hördes musik, lugn, plingande vietnamesisk musik – så himla läckert!

Favorit utsmyckningen! Det är nappflaskor som de har målat på och hängt en lampa i : ) Fint!
Favorit utsmyckningen! Det är nappflaskor som de har målat och hängt upp en lampa i : ) Fint!
Hon säljer små lyktor som man sänker ner i vattnet så att de kan flyta runt. Fint! Men lite mycket påprackningsvarning.
Hon säljer små lyktor som man sänker ner i vattnet så att de kan flyta runt. Fint! Men lite väl mycket påprackningsvarning.
Alla fina båtar och sånt med : )
Alla fina båtar och sånt med : )

Shopping när den är som bäst!

Vanligtvis är jag inget direkt stort fan av shopping alls. Det är inte ovanligt att jag hittar både ett och två hål i kläderna innan jag masar mig ut för att leta ersättningsplagg. Men HÄR, i Hoi An, är det något helt annat! Tänk dig att du får gå in på internet, kolla upp vilka kläder du vill, vilka modeller som helst, klippa klistra tills du får det som du vill ha det, och sen bara säga att “så här vill jag ha det!” och nästa dag kommer du tillbaka och simsalabim så hänger plagget där! Du testar, drar lite försiktigt i tyget, kanske lite stramare här, eventuellt lite större där… och på tredje dagen så sitter det som ett smäck! Perfekt och lagom, just för dig! Unikt, speciellt, originellt och spännande! DET kallar jag bra shopping!

Jag kan väl inte direkt kalla det snorbilligt eftersom varje plagg kostar ca 350 kr. Men med tanke på att kläderna är helt sydda efter mig och min kroppsform, samt att de flesta modeller jag valt ändå hade kostat kanske 300kr mer (till och med upp mot 2000kr mer!) om jag köpt det i butik så kan man ju tycka att det är okej : D

Massor av tyger!
Massor av tyger!

Det svåraste med hela processen var nog egentligen att hitta bra tyger som man tror kan passa. Jag har ju verkligen ingen erfarenhet om vad man ska tänka på, supersvårt att tänka sig hur det skulle se ut till slut! När jag skulle sy upp min favorit, en höstjacka, blev jag verkligen ambivalent. Det slutade med att jag fick åka runt med moped och besöka en massa olika lager i jakt på det rätta tyget! Det hela slutade med att hon trollade fram det bakom kulisserna när jag kom tillbaka igen : ) Men såhär bra blev det (!) :

Bilden jag hittade på internet!
Bilden jag hittade på internet!
Så här blev den!!
Så här blev den!!
Så himla fin!!!
Så himla fin!!!

Här kommer några andra kläder jag lät sy upp:

Kopia av Tiger of Sweden...
Kopia av Tiger of Sweden…
Kavaj nr2 - vardagskavajen : D
Kavaj nr2 – vardagskavajen : D
Skjorta med kokosnöts-knappar
Skjorta med kokosnöts-knappar
Den här blev så himla fin!
Den här blev så himla fin!
En klänning till : D
En klänning till : D
Tro det eller ej, men jag passade på att sy upp ett par salsa skor också! Wii! Nu ska jag bara börja dansa igen!
Tro det eller ej, men jag passade på att sy upp ett par salsa skor också! Wii! Nu ska jag bara börja dansa igen!

Hoi An

Den lilla skräddarbyn är verkligen något alldeles speciellt. Gatorna är små och krokiga och skräddarbutikerna ligger omvartannat, varvat med några skobutiker och väskaffärer, den ena butiken mer färgglad än den andre. Vi har naturligtvis beslutat att ta tillfället i akt att låta sy upp diverse kläder under vår vistelse. Vår första dag gick åt att leta modeller på internet samt att hälsa på några olika skräddarbutiker för att se om de verkar bra. Hotellet som vi bor på rekommenderade en butik som heter Blue och efter lite research verkar det faktiskt som en bra deal.

Igår tillbringade vi mer eller mindre hela dagen åt att visa bilder, förklara, beskriva, rita, måtta, välja färger och fabrik… inte alldeles lätt! Idag ska vi se hur långt de har kommit, prova, måtta om och hoppas på det bästa! Nästan varje gång vi går in i en skräddarbutik möts vi av glada kunder som lovordar stället, så om ryktena stämmer ska det alltså vara riktigt, riktigt bra! Vi får väl se : )

img_2357

img_2358

Blir spännande att se vad det blir!
Blir spännande att se vad det blir!

Buss 18 timmar

Runt lunch bar det av mot Hoi An, den lilla skräddarbyn. Bussen skulle ta 18 timmar!!! Det är bara att bita ihop tyckte jag och Veronica… så det gjorde vi! Första sträckan till Nha Trang gick strålande bra. Vi fick de tre sätena längst bak som sitter ihop och som är nästan fullängd på. Det tog inte lång stund innan vi somnade. Utanför fönstret bläddrades vackra vyer förbi, berg, risfält, sjöar… Mycket vackert!

Utsikt från bussen
Utsikt från bussen

I Nha Trang hade vi en timme middagsstopp varpå vi stötte på lite problem… det handlade om försvunna tröjor och otrevliga vietnameser, men mer om det kan ni läsa på Veronicas blogg. Hur som helst så löste det sig tillsist och resan kunde fortsätta. Vi vaggades åter igen till sömns på bussen och det var inte många gånger jag vaknade innan vi slutligen stannade i Hoi An. Vad hände med alla 18 timmar egentligen?! De bara försvann : )

Mui Ne

Bussen tog sex timmar från Ho Chi Minh City och trots att vi åkte på morgonen var vi glada att det var en sovbuss med liggsäten. Jag tror jag sov nästan hela vägen!

Nästa destination: Mui Ne
Nästa destination: Mui Ne

Mui Ne var inte riktigt vad vi hade hoppats på… det var blåsigt, mycket blåsigt! Perfekt för de som gillar vindsurfing! Inte så perfekt för oss : P

En vindsurfares paradis.
En vindsurfares paradis.

Vi gick istället på bikini-jakt och hittade faktiskt båda två varsin! Så köpte vi massa god frukt som vi festade på rummet framför en film : ) Mysa kan vi!

Fick ju lov att i alla fall inviga den nya bikinin!
Fick ju lov att i alla fall inviga den nya bikinin!
Filmkväll!!
Filmkväll!!

För att känna att vi gjort någonting i denna lilla blåsiga by bokade vi på en utflykt till sanddynorna i soluppgången. Det blev en trevlig liten utflykt. Vi var inte direkt ensamma, men det var heller inte så mycket folk som vi Ankor Wat! Vi slog oss ner i den svala sanden och beundrade det stora runda klotet som steg bortom horisonten. Läckert!

Sanddynor
Innan solen gick upp
Tjohoo!
Tjohoo!

I utflykten ingick också ett besök i fiskebyn och en vandring till ett vattenfall som vi inte vet om det verkligen existerar… Vandringen var dock lugn och fridfull och leden var utgjord av en långgrund bäck som slingrade sig längst foten av ett berg. Vattnet var svalt och sanden var mjuk, men bäcken blev djupare och djupare, tillsist fick vi lov att vända och gå tillbaka : )

Fiskarbyn och alla dess färglada små båtar
Fiskarbyn och alla dess färglada små båtar
Här rensas det fisk!
Här rensas det fisk!
Det var fler som utnyttjad den fina leden
Det var fler som utnyttjad den fina leden – snabbaste vägen!

Ho Chi Minh City

Nu var det flera dagar sedan vi anlände Vietnam och än så länge kan jag väl inte riktigt påstå att jag trivs som fisken. Vårt första stop var i Saigon, numera känt vid namnet Ho Chi Minh City. En stor stad med mycket utbud av det mesta. Rent och fint på gator och i parker – stor skillnad från Kambodja.
Staden i sig upplevde jag som stressig. Mycket trafik, 1/3 bilar och 2/3 mopeder – inte en enda tuk-tuk dock! Människorna i staden var också stressade och efter att ha tillbringat en dryg vecka på slow-motion stranden i Shianoukville kändes det mycket frustrerande att behöva fatta nya beslut snabbt. Men, som alla nya platser så hade även HCMC sin charm! Inte minst på kvällarna då de ställde ut röda små plaststolar framför barerna, långt ut i vägen, som fylldes upp av människor som drack drinkar och tittade på alla bilar, mopeder och människor som trängdes förbi på den avsmalnade gatan : )

Jag och Veronica bestämde oss för att tillbringa en dag i staden innan vi ville dra oss ut mot kusten igen, i hopp om att få lite lugn och ro. Vi tillbringade dagen strosandes på gatorna och på kvällen bestämde vi oss att gå på en berömd Puppet-show! På biljetten stod det högst upp i hörnet att om man inte har sett en puppet-show så har man inte upplevt Vietnam fullt ut. Ett måste helt enkelt!

Storstadspromenad
Storstadspromenad
Redo för Water Puppet Show!
Redo för Water Puppet Show!

Showen var intressant. Scenen var en vattenfylld bassäng med ett stort hus i bakgrunden och sex stycken musikanter, tre stycken på varsin sida av bassängen. De spelade musik på sina 16 olika vietnamesiska instrument samtidigt som de genom sånger berättade sagor om vad som hände på scenen, allt på vietnamesiska förstås. Dockorna på scenen rörde sig fram och tillbaka i vattnet, om varandra, de hoppade och skvätte vatten, lekte och busade med publiken. Flera av dockorna hade festliga effekter som tex drakar som sprutade vatten, en docka rökte pipa så det sprutade rök ur både öron, näsa och mun(!), den sista draken sprutade till och med blixtrande eld : ) Varken jag eller Veronica kunde räkna ut hur de bar sig åt med alla dockorna och dess rörelsemönster! Dessutom tappade vi räkningen på alla olika dockor och karaktärer redan efter några minuter. Föreställningen var uppbyggd på en mängd mini-senarion och det var ganska enkelt att förstå vad berättelsen handlade om, trots att vi inte förstod ett ord av vad som sades. Minst sagt intressant!

Mycket märklig show men fascinerande!
Mycket märklig show men fascinerande!

På kvällen mötte vi upp två tyska killar som hade bott på samma hostel som oss i Phnom Penh. Vi åt vietnamesisk mat och satt på röda små plaststolar långt ut i gatan och tittade på folk : ) Så kan man också fira Alla Hjärtans Dag!

Röda plast stolar
Röda plast stolar
Alla Hjärtans Dag
Glad Alla Hjärtans Dag

Masaa Lady!

När jag var hemma i min trygga, sköna, tysta, ostörda miljö där människorna runt mig har samma höga integritet som mig själv, föreställde jag mig att resande är otroligt utvecklande. Jag kommer bli en mycket mer ödmjuk person med bättre empati och förståelse för människor… kanske blir jag till och med en mer givmild människa intalade jag mig själv. Faktum är att jag nu har reflekterat över de senaste veckorna i sydost Asien, och jag har reagerat precis tvärtom! Alla människor på stranden vars business går ut på att så många gånger per dag försöka få napp genom att dagarna i ända ropa “Masaa Lady?!”, “Sunglasses Miss?! – try for free”, “Wanna buy bracelet?”, “Fruit for you? Good pri(ce)”… för att inte tala om alla de otaliga män som springer efter än “Tuk-tuk lady, TUK-TUK?!“.
– NEEEEEJ! Jag vill inte ha varken massage eller tuk-tuk. Jag lovar att jag hade frågat om jag vore intresserad.
Jag träffade till och med på en tiggare idag som hade ena benet bort amputerat, och visst är det orättvist att vissa människor måste gå igenom det hemska att förlora en kroppsdel, och ännu mer hemskt av mig att tänka “men vad i hela friden, du har ju till och med en protes! Du kan ju gå precis som jag!”.

Kanske blev jag lite bitter efter dagens utflykt här i Phnom Pen. Vi besökte nämligen “the Killing Field of Choeung Ek”, alltså en massgrav där jag vet inte hur många människor blev avrättade för ett trettiotal år sedan. En mycket gripande vistelse där vi med hjälp av hörlurar blev guidade runt och fick förklarat för oss hur, var och varför livet togs ifrån människor på denna plats. Anledningen var inte judendom här, men något liknande som jag inte fick grepp om riktigt. Fruktansvärt obehagligt!

En lite väl optimistisk bild innan vi förstod vad det verkligen handlade om...
En lite väl optimistisk bild innan vi förstod vad det verkligen handlade om…
Till minne...
Till minne…
En av flera i detta område.
En av flera i detta område.
Det magiska trädet kallades det... här hängdes stora högtalare upp där det spelades hög musik för att överrösta människoskriken.
Det magiska trädet kallades det… här hängdes stora högtalare upp där det spelades hög musik för att överrösta människoskriken.
Dödens träd.
Dödens träd.

Efter denna hemska plats begav vi oss till nästa, och jag vet inte – kanske ännu hemskare plats. En skola som under samma ledare på 1970-talet (1975-1979) blev beslagtagen och användes som tortyrgård. Små karla rum. Några med sängar i, några med bilder på väggarna där människor ligger avlidna efter att de blivit torterade… En hel byggnad var fylld med bilder på offren – vissa innan tortyren där de står med siffror runt halsen, vissa på när de arbetar slaviskt utan mat och vila på risfälten, vissa på avlidna kroppar…

Fyra lika stora byggnader, där alla rum användes som tortyrkammare.
Fyra lika stora byggnader, där alla rum användes som tortyrkammare.
Tur att bilden på väggen är suddig. Obehag.
Tur att bilden på väggen är suddig. Obehag.
I ett av byggnaderna hade de stora salarna delats in i små, små enmansrum där offren var inlåsta på obestämd tid. Endast Gud vet vad som pågick i de små rummen...
I ett av byggnaderna hade de stora salarna delats in i små, små enmansrum där offren var inlåsta på obestämd tid. Endast Gud vet vad som pågick i de små rummen…
Vi orkade inte ens titta på hälften av alla bilder. USCH! Vad människor kan göra mot varandra.
Vi orkade inte ens titta på hälften av alla bilder. USCH! Vad människor kan göra mot varandra.

Både jag och Veronica kände oss helt utslagna och äcklade efter all denna information och dagens synintryck. Så vi började titta på en film för att lätta upp stämningen! Tacka vet jag “Dumma mig” : )

Minions delar med sig av glädje!
Minions delar med sig av glädje!

Nu har jag bestämt mig för att återgå till den goda person jag innerst inne vill vara, och jag ska göra mitt yttersta för att inte tappa humöret nästa gång någon vill ha något från mig. Inte för att jag brukar ryta åt folk, jag försöker trots allt vara hövlig, le och säga “no thank you”. Jag ska bara träna mig själv att i tanken också ha lite mer tålamod och medlidande för människor jag möter. Jag kan trots allt inte ändra världen, men jag har möjligheten att ändra mig själv! – dagens vishetsord.

Nu ska jag och Veronica ut och hitta en av Phenom Pen’s bättre sidor! Vi vill ju inte lämna Kambodja med dessa obehagliga minnen som de starkaste och i morgon bär det av mot VIETNAM!

Skumpig resa till Phnom Penh

Jag och Veronica passade på att busa lite innan vi hoppade på bussen i Shianoukville. Eftersom Pernilla lagar sina egna måltider i det lilla restaurangköket tyckte vi att hon var värd lite upp-piffning av sina redan supersmarriga morgonpannkakor med något alldeles extra, nämligen Nutella! Vår allas favorit! Vi bad tuk-tuk chauffören stanna förbi vid en butik och så skickade vi med en burk tillbaka som han skulle lämna in i receptionen! Så himla busigt!!
Pernilla har redan meddelat att de övriga gästerna tittade med avund på den lilla burken när hon tog emot den av personalen 😀 haha!

Vår resa gick strålande bra. Fyra timmar kan gå så fort ibland! Trots att var lite smärtsamt i de undre extremiteterna efter den hopklämda positionen längst bak i minibussen.

Känner mig fortfarande på busig humör medan jag lyssnar på Veronicas musik, varvat med hennes sovande andetag <3
Känner mig fortfarande på busigt humör medan jag lyssnar på Veronicas musik, varvat med hennes sovande andetag ❤

Så var det bara att hitta en tuk-tuk till rätt hostel!

Vi gillar ju att åka tuk-tuk :D
Vi gillar ju att åka tuk-tuk 😀
Hej Phnom Pen! Som by the way faktiskt uttalas precis som det står!! Vi har blivit lurade av diverse resenärer... vissa säger PEnom Pen andra NOM Pen och ytterligare ett fåtal Flom Pen *haha
Hej Phnom Pen! Som by the way faktiskt uttalas precis som det står!! Vi har blivit lurade av diverse resenärer… vissa säger PEnom Pen andra NOM Pen och ytterligare ett fåtal Flom Pen *haha

Tyvärr hade det blivit en dubbelbokning på det populära hostlet “Top Banana” och vi fick lov att lämna vårt fina dubbelrum-med-toalett-och-allt och checka in på Mini Banana istället… Vi är nöjda och glada ändå : D